Att välja rätt bländartal handlar ofta om att kompromissa.
Behöver du en snabb slutartid för att undvika rörelseoskärpa eller skakningsoskärpa väljer du en så stor bländare som möjligt (lågt bländartal, t ex f/2.8) men då hamnar ett väldigt litet område i fokus och en stor del av det du vill ha skarpt kanske ser suddigt ut.
Om du då ökar bländartalet (högt bländartal, t ex f/8) så hamnar en större del i fokus men slutartiden ökar och du kan få suddiga bilder. Då måste du antingen öka ISO-talet och på så vis få lite mer brus i dina bilder eller sätta kameran på stativ. Ett stativ hjälper dock inte mot rörelseoskärpa (ditt motiv rör sig, flygande fåglar t ex).
De flesta objektiven ger skarpare och mer kontrastrika bilder om du bländar ner ett eller två steg från största bländare (från f/5.6 till f/8 eller f/11, eller från f/2.8 till f/4 eller f/5.6).
Bländaren styr hur skarp bilden blir på många olika sätt.
En stor bländare (lågt bländartal, t ex f/2.8) ger en kortare slutartid än en mindre bländare men ett kortare skärpedjup. Det betyder att om du råkar fokusera lite fel så kan hela bilden se oskarp ut trots en snabb slutartid. En liten bländare (högt bländartal, t ex f/8) ger en längre slutartid men i gengäld hamnar ett större område i fokus.
Ett kortare skärpedjup innebär att du kan isolera objekt från bakgrunden genom att göra bakgrunden oskarp. Det innebär också att om du fotograferar en grupp människor med för kort skärpedjup kommer bara några av dem hamna i skärpeområdet medan resten kommer vara lite suddiga.
Ett längre skärpedjup innebär att du får ett större område som ligger i skärpa. Men ju mer du ökar skärpedjupet (genom att minska bländaren, öka bländartalet) desto längre slutartid får du så om det inte är mitt på dagen kan skakningsoskärpa eller rörelseoskärpa introduceras i bilden. Om du dessutom ökar bländartalet förbi f/11, uppåt f/16 och f/22 kommer bildkvalitén dessutom att minska något till följd av diffraktion. Detta tänker jag dock inte gå in mer på nu, men det kan vara bra att känna till.
Ditt objektiv har oftast en gyllene bländare som ligger ett par steg från största bländaröppning. Om man tar Canon EF 50/1,8 II eller Nikon Nikkor AF 50/1,8 D (eller motsvarande) som exempel då dessa är väldigt populära på grund av dess möjlighet till kortare skärpedjup och hög skärpa till ett lågt pris. Där har man bäst skärpa om man håller sig inom f/4-8.
Vid största bländare (i det här fallet f/1.8) släpper objektivet in väldigt mycket ljus och man kan ha en kortare slutartid eller lägre ISO än med de flesta andra objektiv vid samma ljusnivå, men ett väldigt smalt område hamnar i skärpa och det som ligger i skärpa har förhållandevis låg skärpa och kontrast. För varje steg man bländar ner (från f/1.8 till f/2.8 till f/4) ser man en gradvis förbättring av skärpan och kontrasten samtidigt som skärpeområdet ökar och mer hamnar i fokus. Fortsätter man blända ner (förbi f/8 till f/11 till f/16 till f/22) så kommer man istället börja se en gradvis försämring av bildkvalitén på grund av diffraktion (tänker fortfarande inte gå in mer på detta i nuläget).
Att välja bländare handlar många gånger om att göra en så välavvägd kompromiss som möjligt. Vill du undvika oskärpa på grund av rörelse eller handskakningar bör du välja en så stor bländare som möjligt, men inte FÖR stor om du samtidigt vill ha optimal skärpa och att ett större område ska hamna i fokus.
Det bästa är att testa några olika och lära känna bländarens funktion lite bättre så att man snabbt kan avgöra om kort slutartid eller långt skärpedjup är det viktigaste i din bild. Många bilder kan till och med bli mer intressanta när ett ytterst litet område ligger i skärpa och bilden ger ett suddigt och lite mystiskt intryck.
Mycket bra om bländare och skärpa. Nu förstår jag varför mina bilder blir skit :)
SvaraRadera