För att få helt skarpa bilder när du använder kamera utan stativ och där både kamera och objektiv saknar inbyggd stabilisering måste du använda en tillräckligt kort slutartid. Är ditt motiv stillastående gäller följande tumregel: 1/brännvidd slutartid. Alltså vid 50 mm brännvidd bör man använda 1/50s slutartid. Detta är dock en gammal regel som uppkom under den analoga foto-eran och gäller för kameror med större bildsensorer än instegsmodellerna, så om du inte har en proffskamera eller fotar med en analog kamera måste du multiplicera denna siffra med ungefär 1,5 (för vissa kameror 2). Så istället för 1/50s så kan du använda mellan 1/75 och 1/100 beroende på hur stadig du är på handen.
För ett objektiv med 300mm brännvidd innebär detta en slutartid på 1/450-1/600s. Det går att få helt skarpa bilder med längre slutartid som t ex 1/100s också men chansen att lyckas är kanske 1/10 så se till att ta många bilder om du använder för lång slutartid.
Testa vid vilken slutartid dina bilder börjar se mindre skarpa ut vid olika brännvidder.
Med inbyggd stabilisering i kamera eller objektiv är det annorlunda. Där finns ingen tumregel men man brukar räkna med att man kan använda 3-4 gånger längre slutartid med inbyggd bildstabilisering. Mer om detta efter hoppet.
Alla är olika stadiga på handen. Vilken slutartid du behöver för en skarp bild när du inte har stativ beror dels på hur bra du håller kameran och dels vilken brännvidd det är på objektivet. Ju längre brännvidd desto snabbare slutartid måste du använda. Det bästa är om du kan testa dig fram till vilken slutartid du kan få skarpa bilder med vid olika brännvidder, men en tumregel är att man ska använda 1/brännvidd slutartid för småbildsformat (35mm).
Småbildsformat är bl a Canon 5D, Canon 1Ds, Nikon D700 och Nikon D3s. Med dessa ska man alltså kunna handhålla ett objektiv (utan bildstabilisering) med 300mm brännvidd med 1/300s. Ett objektiv med 50mm brännvidd bör man ha 1/50s eller snabbare för att få skarpa bilder.
Denna tumregel gäller för småbildsformatet (ibland kallat fullformat). När man pratar om kameror med mindre sensorer som är mer vanliga bland nybörjare och icke-proffs så blir det lite annorlunda. Exempel på sådana kameror: t ex Canon 1000D, 550D, 60D, 7D eller Nikon D3000, D5000, D90, D7000, D300s. Det finns även kameror från Sony, Pentax, Sigma, m fl som använder sensorer av denna storlek.
Där har man en brännviddsförlängning (även kallat beskäringsfaktor eller crop-faktor) på mellan 1,5-2. Det innebär att ett 300mm objektiv på en kamera med mindre sensor motsvarar ungefär 450mm på en fullformatskamera.
Där måste du alltså multiplicera brännvidden med ungefär 1,5. För Olympus och Panasonic multiplicerar du med 2. Det betyder att om man använder ett 70-200mm objektiv som zoomats fullt ut till 200mm på en Nikon D90 måste man använda ungefär 1/300s eller snabbare om objektivet saknar inbyggd stabilisering. Detta är förstås individuellt och beror på hur stadig man är på handen samt om man tar stöd mot något.
Har objektiv eller kamera inbyggd stabilisering brukar detta innebära att du kan ha 3-4 gånger så lång slutartid. Så för ett 100 mm objektiv på en Nikon D90 som du normalt bör använda 1/150s för att handhålla stadigt kan du gå så långt ner som till 1/10s om stabiliseringen ger 4 gångers stabilisering.
Du kan såklart lyckas ta skarpa bilder med mycket långsammare slutartider än så men procentandelen lyckade bilder minskar mer och mer ju längre slutartid du använder. Så om du inte kan ha den slutartiden du behöver, se till att ta många bilder i följd så att några av dem kanske blir skarpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar